Man räknar med att omkring 13% av världens befolkning är överviktiga eller feta. Hur man mäter fetma och gränserna för BMI (Body Mass Index) skiljer sig något åt i olika länder. Känsligheten för olika sjukdomar som är förknippade med fetma skiljer sig också åt hos olika populationer.

En av flera förklaringar till den ökande andelen av överviktiga människor är en åldrande befolkning. Vikten tenderar att öka med åldern och när vi blir allt äldre runt om i världen ger det således utslag på andelen överviktiga. Övervikt genererar samma sorts processer i våra celler som åldrande, vilket innebär att åldrande och övervikt hänger tätt samman.

Hypotalamus kallas den region i hjärnan som ombesörjer bland annat kontroll av kroppsvikt och energiåtgång. Hypotalamus reagerar på olika signaler från kroppens perifera delar och styr, på basis av denna information, kroppstemperatur, ämnesomsättning, blodtryck och mycket mer.

Hypotalamus reagerar bland annat på hormonerna leptin och insulin. Leptin avsöndras från vår fettvävnad och berättar för hjärnan hur stort vårt energiförråd är och därigenom anpassas vår aptit och hunger. När halten av leptin ökar i blodet minskar vår hunger. Samma sak gäller för insulin. När insulinhalten ökar i blodet ökar vår fettinlagring i perifera vävnader. Samtidigt ger det en mättnadssignal till hypotalamus och vår aptit minskar.

Vid övervikt minskar känsligheten för både leptin och insulin i hjärnan. Vi utvecklar insulin- och leptinresistens i hypotalamus på grund av så kallad angiopathy. Angiopathy är ett samlingsnamn för sjukdomar i våra blodkärl. Angiopathy förhindrar hypotalamus att reagera på den ökade hormonhalten. Vår aptit och vår hunger minskar därmed inte som den ska vid ökat energiintag och med tiden ökar således vår vikt. Den ökade vikten leder till än mer förvärrad leptin- och insulinresistens centralt – det hela blir en ond cirkel.

Samma utveckling sker vid ökad ålder, med början någonstans i medelåldern. Vi utvecklar över tid resistens i hypotalamus mot leptin och insulin. Detta förklarar varför vikten normalt ökar när man kommer upp i medelåldern. Aptitregleringen har satts ned och vi ökar i vikt. Den ökade vikten ger upphov till än mer resistens. Både övervikt och ålder sätter därmed aptitregleringen ur spel på samma sätt.

Den enda metod som i labbförsök och i försök på mindre organismer har visat sig bromsa åldrande är kalorirestriktion. Det kalorirestriktion bland annat åstadkommer är ökad insulinkänslighet liksom ökad känslighet för leptin. Problemet med kalorirestriktion på lång sikt hos människor är emellertid risk för näringsbrist, benskörhet och minskad fertilitet. Dock kan vi förstå av själva mekanismen att en metod som ökar känsligheten för insulin och leptin i hypotalamus har förmågan att minska vår aptit och vikt – och därigenom alla de sjukdomar som är förknippade med övervikt och ökad ålder.

Vad är det egentligen som händer när vi utvecklar leptin- och insulinresistens i hjärnan? Det man har kunnat se i studier är att aktiviteten av en viss typ av gener, som kallas sirtuiner, minskar med ökad ålder och med ökad vikt. Sirtuiner aktiveras vid biologisk stress hos både växter och djur. Sådan stress kan vara till exempel patogener eller näringsbrist. När sirtuiner aktiveras ställer våra celler in sig på att härda ut och överleva, snarare än på celldelning och fortplantning. Våra celler fungerar helt enkelt bättre och energiprocessen i kroppen förbättras. Ökad aktivitet hos sirtuiner ökar leptin- och insulinkänsligheten i hypotalamus. Vid ökad ålder, och vid ökad vikt, minskar sirtuinaktiviteten. För att motverka denna utveckling kan man använda sig av så kallade STAC:s – Sirtuin Activating Compounds. Det vill säga ämnen som ökar sirtuinaktiviteten.

En STAC som har fått mycket uppmärksamhet under senare tid är resveratrol, ett ämne som finns i bland annat vindruvsskal och i rödvin. I försök hos både djur och människor har man kunnat notera att resveratrol aktiverar sirtuiner. I labbförsök har resveratrol visat sig vara det naturliga ämne som har bäst sirtuinaktiverande förmåga. Just dämpad hunger är en vanlig reaktion hos många som tar resveratrol som kosttillskott. Vad man har kunnat konstatera i studier är att resveratrol har som mest effekt då kroppen är ur balans, vid olika sjukdomstillstånd och vid övervikt, och mindre effekt hos normalpersonen. Men då alltfler lider av övervikt och vällevnadssjukdomar, liksom det faktum att vi blir allt äldre, kommer resveratrol sannolikt få allt större betydelse framöver som en strategi mot övervikt och därtill relaterade sjukdomar. Fördelen med resveratrol är att det är icke-toxiskt även i mycket höga doser.