Resveratrol har fått alltmer uppmärksamhet under de senaste åren, framför allt på grund av dess förmåga att förebygga och behandla en lång rad sjukdomstillstånd. Allt från hjärt-/kärlsjukdomar, diabetes, cancer och Alzheimer till solskadad hud och övervikt är tillstånd som man har kunnat påverka med resveratrol i kliniska studier.

Inom forskarvärlden omnämns resveratrol som ”ett magiskt elixir” och som ”ungdomens källa” eftersom resveratrol har så god effekt på så gott som samtliga välfärdssjukdomar. Närapå 9000 studier har hittills publicerats om resveratrol, de flesta in vitro (i provrör) men på senare tid allt fler in vivo–studier på mindre organismer och däggdjur, liksom även på människor.

Resveratrol är en så kallad polyfenol, ett naturligt ämne som förekommer i många olika växter men som mest rikligt i skalet på vindruvor. Polyfenoler är växtkemikaler – ämnen som växter tillverkar som skydd mot UV-strålning, insekter, svampangrepp, bakterier och oxidation.

Till en början var det framför allt den antioxidativa effekten som man ansåg förklara polyfenolers – och resveratrolens – verkningsmekanism. Antioxidanter förhindrar oxidation, det vill säga rostningsprocesser i levande organismer, genom deras förmåga att neutralisera så kallade fria radikaler. Fria radikaler är mycket reaktiva molekyler som snabbt kan skada kroppens celler och påskynda åldrandet hos kroppens olika vävnader.

På senare tid har man börjat undersöka helt andra mekanismer som bättre förklarar varför polyfenoler kan påverka så många olika sjukdomstillstånd. Resveratrol tillhör en grupp ämnen som brukar benämnas STAC:s – Sirtuin Activating Compounds, ämnen som aktiverar sirtuiner. Av de naturligt förekommande STAC:s som testats kliniskt har resveratrol visat sig vara det ämne som har överlägset bäst effekt in vitro.

Sirtuiner är en typ av gener som stärker cellernas försvarsmekanismer mot biologisk stress, mot till exempel näringsbrist, toxiner, insektsangrepp och UV-strålning. När sirtuiner aktiveras kommer kroppens celler att fokusera på överlevnad snarare än på fortplantning. Cellernas, och därmed kroppens, metabolism påverkas på många olika sätt. Cellers livslängd ökar, celldöd minskar, både uppkomst och nybildning av cancerceller hämmas, insulinkänsligheten ökar, oxidation av LDL kolesterol minskar för att bara nämna några få biologiska processer som påverkas.

STAC:s har samma funktion som kalorirestriktion, vilket är den hittills enda bevisade metod som förlänger livslängden hos mindre däggdjur (det är ännu osäkert huruvida kalorirestriktion förlänger livslängden även hos människor). Kalorirestriktion är en form av biologisk stress, som likt STAC:s, aktiverar sirtuiner och får kroppens celler att förbättra sina överlevnadschanser.

Forskarvärldens intresse för resveratrol tog fart i början av 90-talet då epidemiologiska studier visade att befolkningen i södra Frankrike hade oväntat låg dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar, något som kom att kallas ”den franska paradoxen”. Fenomenet förklarades av dagligt intag av måttliga mängder rött vin, som är rikt på resveratrol.

Resveratrol tas lätt upp av kroppen men bryts snabbt ner i mage och tarm till mindre verksamma ämnen. Det behövs därför mycket stora doser av resveratrol för att uppnå terapeutiska effekter och komma i närheten av de effekter som kunnat mätas i studier. Stora doser av resveratrol i exempelvis kapselform kan ge upphov till gastrointestinala besvär. Man forskar därför på nya intelligenta former för att tillföra kroppen resveratrol, där man undviker den snabba nedbrytningen av ämnet i matspjälkningssystemet.

Utöver gastrointestinala besvär har mycket få biverkningar rapporterats, trots de höga doser som prövats kliniskt. Då alla effekter av resveratrol inte är kända ännu bör gravida och ammande kvinnor undvika höga doser. Resveratrol kan även påverka blodförtunnande läkemedel liksom antiinflammatoriska mediciner såsom ibuprofen och aspirin.